21 januari

Känslomässig freak, vet inte vart jag ska göra av alla känslor som passerar denna sköra kropp. Trött, utmattad, glad men ändå ledsen. Lyssnar på väldigt nedstämda låtar just nu och de innebär att jag inte är riktigt i mitt fulla glada stadie annars brukar de vara blandat. Lugna låtar är bra att sjunga till, så användbart var de då. Nu vill jag mest gråta. Men försöker hålla inne allt för är ombord nu då ska jag inte vara ledsen. För att vara ombord får en liten del av mig att bli lycklig.

Vet inte varför jag mår dåligt, kan vara för käftsmällen att jag inte kan längre träna på de viset jag önskat jag kunnat på väldigt länge. När man verkligen verkligen vill, så var de en käftsmäll direkt. Men ombord nu har jag i min hytt börjat få ut mina känslor på andra sätt, gråta och dansa samtidigt. Rör ju på hela kroppen och ryggen tar inte skada på samma sätt som att löpa intensivt på löpbandet som man egentligen vill göra.

Har börjat äta mindre igen, inte ens lönt för mig att försöka äta normalt och träna. Lika bra att äta lite, krympa matsäcken för de resulterade hemma denna gången att man åt mindre. Ska bara försöka hålla de här jävla 5 gånger målen om dagen som man duktigt gör här ombord men hemma kanske man äter högst 2 gånger om dagen. Känner inga hungerkänslor längre. Mat känns meningslöst, för vill bara gå ner de där jävla 10 kg till, för att må bra i mig själv. Men samtidigt hur snyggt är de om man inte kan träna och bli fit där emellan, räcker jag tar lite tyngder gör några övningar. Bye Bye ryggjävel, kan inte riskera att få ont igen. Har ett arbete att tänka på... Som jag dessutom älskar över allt annat.

Thailand, nu tack! Behöver denna resan för att finna min inre frid i mig själv. Är bara orolig att pappa och bonusmor kommer få se sidor jag knappt visar för någon när vi kommer spendera 21 dagar tillsammans i ett annat land. Sidor jag stänger in mig själv med som ingen annan får se. Förhoppningsvis kommer jag må bra igenom hela resan. Man kan inte alltid tänka positivt, lite negativ måste man vara. Realistiska! Jag är också människa, man får lov att vara ledsen. Man måste få kunna vara sig själv.

Året har precis börjat, var pepp på att detta skulle bli ett bra år! Men den realistiska Mimi har kommit ikapp mig, bara för de är nytt år så betyder inte de att jag 2012 försvinner på ett nyck! Tyvärr.

Förlåt för detta oerhört deprimerande inlägg....

Så till något skoj, eller ja skoj och skoj. Ligger standby mitt ute på ett stormigt Nordsjön väntar på klartecken för riggen som ska flyttas. Har inte varit min dag idag, yr, snurrig, ostabila sjöben och en skada vid ögonbrynet. Hade på känn att de skulle hända förr eller senare imed att det var en temporär lösning tills snillet Mimi kom på en bättre idé men då var de redan försent haha en styrman kom ner och sa att du blöder Mimi, hade ju bara ont efter smällen. Snäll som han var så plåstra han om mig. Tycker om min besättning väldigt mycket :)

Godnatt 👍🙏😘


Kommentarer
Postat av: Therese - Mamma till Casper :)

Du vet jag finns fina Mimi <3

2013-01-21 @ 23:53:04
URL: http://thereseochcaspersworld.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback