9 september

Jag har blivit genomusel pÄ de hÀr, att skriva av sig. Skriva om min vardag, för mÄnga vet ju att visa bilder pÄ sitt liv Àr enklare Àn att skriva eller?

Jag har lÀrt mig att man inte ska vÄga vara för öppen lÀngre Àven om man vill vara den hÀr "detta livet lever jag i detaljerad vy" men man mÄste ha hemligheter sÀgs de. Man kan inte berÀtta allt som hÀnder vare sig de Àr kÀnslor som virrar konstant uppe i hjÀrnkontoret eller livet generellt.

Jag vill kunna skriva av mig, allt! Hemligt i ett dokument eller offentligt i en blogg. Vad Àr egentligen skillnaden? Jag skÀms inte för mitt liv eller mina tankar för de Àr ju den personen jag Àr och agerar som.

Men sÄ kommer de hÀr, hur pass intressant Àr de att sitta och lÀsa om mina motgÄngar i livet? Verkar bara vara medgÄngar som tilltalar bÄde mig sjÀlv och mÀnniskor runt omkring en. Det verkar tabu att mÄ dÄligt, och de Àr ju sjÀlvklart inte roligt att mÄ dÄligt. Men största delen av mig Àr att jag alltid upplever motgÄngar och hinder i mitt liv, precis sÀkert som alla andra i hela vÀrlden gör!

De Àr som man sÀger, nÀr de börjar gÄ bra för en sÄ lurar motgÄngarna i ögonvrÄn! De gÄr inte att vifta bort tyvÀrr :/

HjÀlper inte att man försöker fylla alla tomma hÄl, de kommer fler.

Livet gÄr alltid framÄt de blir vad man sjÀlv gör de till....

Mina kÀnslor Àr alltid pÄ högvarv men jag försöker kontrollera dom. TyvÀrr klarar jag inte alltid de sjÀlv och har rör underbara fantastiska mÀnniskor runt omkring mig som hjÀlper mig att hÄlla mig pÄ banan.

Nyligen trÀffa jag en person som klarade de hÀr galant, efter sÄ kort tid. De va precis som om min hjÀrnaktivitet behövde den hÀr personen, med den hÀr personen kan jag vara mig sjÀlv, blev jag för mycket insÄg jag de med den hÀr personen och kunde luta mig tillbaka och bara slappna av. Vi hamna i en liten bubbla dÀr man slapp tÀnka pÄ annat Àn just den hÀr personen och jag.

PĂ„ sĂ„ kort tid blir man nĂ€stan rĂ€dd att förtjĂ€nar jag de hĂ€r? Den hĂ€r personen Ă€r tĂ„lamodig och fantastisk och helt enkelt bra för mig. Innerst inne Ă€r jag rĂ€dd att den hĂ€r personen ska tĂ€nka att, Ă€sch vad Ă€r de för mĂ€nniska egentligen. Hon Ă€r jobbig, har humörsvĂ€ngningar och stĂ„r inte ut med henne. Är alltid rĂ€dd för de. Att lĂ„ta nĂ„gon komma nĂ€ra, men för en gĂ„ngs skull eller för andra gĂ„ngen detta Ă„ret och hela mitt liv egentligen slĂ€pper jag garden för jag vill verkligen de hĂ€r! Finna nĂ„gon som tycker om mig för den jag Ă€r, precis som jag Ă€r, med alla mina fel och brister men Ă€ndĂ„ se bra saker dĂ€r!

Jag lĂ€ngtar hem nĂ„got enormt, för jag vill fortsĂ€tta dĂ€r vi sluta. Vifta bort denna mĂ„naden ute och kĂ€nna att vi egentligen inte har varit ifrĂ„n varandra. Älskar verkligen mitt jobb de finns mĂ„nga fördelar med de... Men smĂ„tt och sakta sen jag börja hĂ€r har jag ocksĂ„ börjat se nackdelarna.

Men de pratar vi inte mer om just nu....


Ha en bra dag!


Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback