6 juni

Det kÀnns i hela kroppen att man gÄr frÄn ett yrke till ett annat, mitt jobb Àr jÀmfört med det jag arbetar med nu.. Ganska enkelt! Helt Àrligt, Àven om jag vill jobba som kock, sÄ Àr det de svÄraste yrket för mig just nu. Har man inte jobbat med de sen man tog studenten för 2 Är sen, sÄ Àr man ju ganska rostig. Fantasin flödar inte som man tycker att den ska, och man försÀtter sig i svÄra situationer. Eller sÄ Àr det den dÀr tÀnkande hjÀrnan som inte gör de enkelt för en haha!

Är dock superglad och tacksam för att ha mĂ€ssjĂ€ntan som jobbar ombord nu i byssan. Hon Ă€r en stor hjĂ€lp, bĂ„de att kunna prata med och Ă€r mer insatt i saker och ting som man inte alls har nĂ„gon koll pĂ„. Det Ă€r ju jag som ska vara "bossen" men har inte den bossiga attityden i mig nĂ€r det gĂ€ller arbete. Imed man inte Ă€r sĂ€ker pĂ„ sina saker man gör sĂ„ kan man heller inte bestĂ€mma att SÅHÄR ska de va! SĂ„ Ă€r glad att mĂ€ssjĂ€ntan guidar mig igenom vissa saker.

Är helt slut i hela min kropp och sjĂ€l, Ă€ven nu nĂ€r vi ska gĂ„ fram timmar för att komma ikapp tiden tills vi kommer till Aberdeen Ă€r ganska pĂ„frestande.. IgĂ„r 1 1/2 timme, idag 1 timme fram. Jetlag? Afan! Mindre sömn? JadĂ„....

Har pratat med kaptenen och sagt att jag vill Ă„ka hem, nĂ€r vi kommer till Aberdeen. Även fast man har fĂ„tt vĂ€rldens chans, sĂ„ hĂ„ller man sig just nu till de man fĂ„tt, jobb som mĂ€ssjĂ€nta fulltid. Helt Ă€rligt, sĂ„ Ă€r man fortfarande inte redo.. Kommer man nĂ„gonsin bli de? Eller sĂ„ Ă€r de vĂ€l stabilitet och erfarenhet som spelar min hjĂ€rna ett spratt.

Är sĂ„ jĂ€drans fest och umgĂ„s sugen ocksĂ„, kĂ€nns som det var 100 Ă„r sen sist haha! Inte för att de Ă€r det viktigaste i livet men saknar ju sĂ„klart mina vĂ€nner och familj jĂ€ttemycket. Vill bara krama alla och varva ner min hjĂ€rna för ett slag.

Nu ska jag försöka sova, hoppas ni alla fÄr en vÀldigt trevlig kvÀll!

Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback