25 juni
Jag Àr ingen relationsvetare, de kan jag med stor sannolik bekÀnna Àrligt. 6-7 mÄnader lÀr man sig vÀl ganska mycket pÄ men man Àr ÀndÄ inte helt fullÀndad. Men jag kan ÀndÄ ingÄ i samtal om förhÄllande nu som man inte kunde innan, för man har erfarenheter nu iallafall innan ingenting.
KĂ€rlek för mig har vĂ€l varit rĂ€tt sĂ„ högt, har varit i min lilla sagovĂ€rld. Inte velat ha nĂ„gon som helst för nĂ€ra inpĂ„. Men ocksĂ„ tĂ€nkt att vem vill egentligen va med mig? Ălska mig? För hela mitt liv har jag stött pĂ„ mĂ€nniskor som inte tycker om mig för den jag Ă€r. Finns fortfarande mĂ€nniskor som inte gillar den dĂ€r Mimi med adhd, som pratar för mycket, har humörsvĂ€ngningar och stĂ€ller dumma frĂ„gor.
Men nÀr man vÀl fÄr erfarenhet av de dÀr med förhÄllande, man sÀnkte garden och tÀnkte whataheck vi försöker. Testar de hÀr med vad förhÄllande Àr, för som sagt jag har aldrig haft nÄgon som helst erfarenhet. Man Àr i de puttinuttiga stadiet i början, vill vara med varandra hela tiden och kan inte fÄ nog av varandra? Men sen dÄ? De Àr dÄ de riktiga av allt kommer. Vardagen, de Àr dÄ utmaningarna kommer....
MÀnniskor sÀger "kÀrlek Àr inte som pÄ film" NÀhe okej, men vart kommer de ifrÄn dÄ? Vart kommer alla romantiska filmer och deras story ifrÄn? Man kan inte anvÀnda fantastin om de verkligen inte finna sÄdan kÀrlek eller hur?
Jag söker inte efter mycket, har aldrig gjort egentligen. Viktigaste Ă€r nĂ„gon som tycker om mig för den jag Ă€r, tar ner mig pĂ„ jorden nĂ€r jag svĂ€var för högt. Avgudar mig och kan inte fĂ„ nog av mig, inte vara blyg och ta för sig. Visa kĂ€rlek och ömhet. Ăverasska och vara romantisk. Ăr de för mycket att begĂ€ra?
De tycker inte jag iallafall....


Kommentarer
Trackback