Jag Àr ledsen..

Jag Ă€r ledsen över mĂ„nga saker för tillfĂ€llet, vissa saker gĂ„r inte att sĂ€tta fingret pĂ„, vissa Ă€r förklaringsbara och vissa har ingen som helst mening för er men stor mening för mig. 

Jag Ă€r ledsen över att jag som individ bryr mig om dom jag Ă€lskar pĂ„ ett vĂ€ldigt starkt plan. Jag Ă€r ledsen över att de uppfattas som jobbigt... 

Jag Ă€r ledsen för att jag oftast blir missförstĂ„dd nĂ€r jag i sjĂ€lvaste verket bara vill alla vĂ€l i min omgivning. Jag Ă€r ledsen för att jag Ă€r blÄögd, och aldrig kan hata mĂ€nniskor som jag borde hata. Men jag kan inte hata nĂ„gon, inte ens lite och faktiskt inte alls. 

Jag Ă€r ledsen för att jag Ă€lskar pĂ„ de sĂ€ttet jag Ă€lskar och att jag krĂ€ver lika mycket tillbaka. Jag Ă€r ledsen att jag ger och ger, bevisar och bevisar men sjĂ€lv fĂ„r man utstĂ„ att nöja sig och inte fĂ„ lika mycket tillbaka. 

Jag Ă€r ledsen att jag Ă€r annorlunda, inte Ă€r som alla andra och tĂ€nker pĂ„ ett annat sĂ€tt. Jag Ă€r ledsen att ni tycker de Ă€r fel, ledsen att jag Ă€r den jag Ă€r och önskar att mĂ€nniskor accepterar de. Jag Ă€r ledsen att jag förĂ€ndras bĂ„de till de bĂ€ttre och de sĂ€mre men de Ă€r mĂ€nskligt. 

Jag Ă€r ledsen för att jag gör misstag, jag  gör inte de med vilje... Jag Ă€r ledsen för att jag ibland skyller pĂ„ min adhd men de Ă€r ju för att jag vet vad mina problem Ă€r, jag Ă€r medveten om vem jag Ă€r. Jag Ă€r Mimi, med adhd. Jag Ă€r ledsen över att jag Ă€lskar en kille sĂ„ mycket sĂ„ jag stĂ„r ut med saker han gör för jag lever pĂ„ hoppet. Jag Ă€r ledsen för att jag hoppas pĂ„ saker för hoppet Ă€r de sista som sviker en. Jag Ă€r ledsen för att jag kan inte acceptera att mĂ€nniskor förĂ€ndras ibland till de goda hĂ„llet eller de dĂ„liga hĂ„llet, och jag Ă€r ledsen över att jag inte förstĂ„r att den dĂ„liga förĂ€ndringen i mina ögon Ă€r kanske en bra förĂ€ndring för de.mĂ€nniskans ögon. 

Jag Ă€r ledsen för att jag vet pĂ„ mitt sett vad som Ă€r rĂ€tt eller fel. Men jag gör ocksĂ„ mycket fel men jag stĂ„r för vad jag gör och försöker inte att upprepa de igen. 

Men framförallt Ă€r jag ledsen, över att vara ledsen. Att behöva ursĂ€kta sig för sin existens bara för att jag Ă€r den jag Ă€r. 

Godnatt



 

Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback