19 mars
Ibland fĂ„r man ryckas ifrĂ„n sina drömmar och fokusera pĂ„ verkligheten. Att vara jag, Ă€r visst ingen bra personlighet. Hur mycket man Ă€n vill acceptera att "vara sig sjĂ€lv kommer du lĂ„ngt med" men mĂ€nniskor i min omgivning har mĂ„nga Ă„sikter om olika saker som har med min personlighet att göra vilket jag förstĂ„r. Jag Ă€r vĂ€ldigt egoistisk och labil i mig sjĂ€lv, och jag tror de Ă€r pĂ„ grund av att jag inte vet vem jag vill vara. Det Ă€nda jag vill Ă€r att bli Ă€lskad/omtyckt för den jag Ă€r, men om inte de gĂ„r vad ska man göra dĂ„? FörĂ€ndra hela sig sjĂ€lv? Och inse att mitt nya jag Ă€r kanske bĂ€ttre Ă€n de gamla? Ăndra hela mig sjĂ€lv? Hur jag Ă€ter, dricker, talar och gĂ„r? Men hur lĂ€tt Ă€r de nĂ€r man Ă€r 23 Ă„r gammal och har inget annat att jĂ€mföra med förutom att kolla pĂ„ hur andra agerar.
Jag vet att jag pratar för mycket, ointressanta konversationer och oftast vÀldigt mycket om mig sjÀlv.
Dricker snabbt vet jag inte varför, en vana med yrket kanske? LikasÄ att slÀnga i sig maten, fort fÀrdig tillbaka till jobb eller andra roliga saker man hellre vill göra.
Visste inte att jag gick som jag gjorde förens nÄgon talade om de för mig, eller att man sÄg psykotisk ut bland stora folkmassor för se skrÀmmer slag pÄ mig i nyktert tillstÄnd eller i nya omgivningar.
Ăr medveten om att man Ă€r vĂ€ldigt vulgĂ€r i sitt sĂ€tt att prata men allt de fina sitter inne i mina tankar och oftast nĂ€r jag ska sĂ€ga nĂ„got kommer de ut fel, blir missuppfattat och ibland fĂ„r man inte möjligheten att förklara sig för folk har redan tagit den första meningen med en negativ syn. Man ska inte alltid heller behöva förklara sig anser jag.
Ăr faktiskt 23 Ă„r, Ă€ven om man fortfarande kan utvecklas sĂ„ Ă€r de tufft för mig att höra att sĂ„ mĂ„nga saker Ă€r sĂ„ operfekta med mig, vill bara sĂ€tta mig i ett hörn och grĂ„ta av frustration. För i dagens lĂ€ge, med hur jag mĂ„r. SĂ„ vill jag hellre höra frĂ„n folk att. "Vi Ă€lskar/tycker om dig för den du Ă€r" Ă€ven om du har brister men de har alla. Ăven om jag vet innerst inne att mĂ€nniskorna som Ă€r pĂ„ mig om de hĂ€r vill mitt bĂ€sta, sĂ„ ska ni veta att jag blir helt förkrossad, mitt psyke klarar inte av de hĂ€r.
Ăr redan sĂ„ osĂ€ker pĂ„ mig sjĂ€lv och nu blev de vĂ€rre.
Men Àlskar er alla ÀndÄ för jag vet att ni vill mitt bÀsta.
Ha de sÄ bra
