19 mars

Ibland får man ryckas ifrån sina drömmar och fokusera på verkligheten. Att vara jag, är visst ingen bra personlighet. Hur mycket man än vill acceptera att "vara sig själv kommer du långt med" men människor i min omgivning har många åsikter om olika saker som har med min personlighet att göra vilket jag förstår. Jag är väldigt egoistisk och labil i mig själv, och jag tror de är på grund av att jag inte vet vem jag vill vara. Det ända jag vill är att bli älskad/omtyckt för den jag är, men om inte de går vad ska man göra då? Förändra hela sig själv? Och inse att mitt nya jag är kanske bättre än de gamla? Ändra hela mig själv? Hur jag äter, dricker, talar och går? Men hur lätt är de när man är 23 år gammal och har inget annat att jämföra med förutom att kolla på hur andra agerar.

Jag vet att jag pratar för mycket, ointressanta konversationer och oftast väldigt mycket om mig själv.

Dricker snabbt vet jag inte varför, en vana med yrket kanske? Likaså att slänga i sig maten, fort färdig tillbaka till jobb eller andra roliga saker man hellre vill göra.

Visste inte att jag gick som jag gjorde förens någon talade om de för mig, eller att man såg psykotisk ut bland stora folkmassor för se skrämmer slag på mig i nyktert tillstånd eller i nya omgivningar.

Är medveten om att man är väldigt vulgär i sitt sätt att prata men allt de fina sitter inne i mina tankar och oftast när jag ska säga något kommer de ut fel, blir missuppfattat och ibland får man inte möjligheten att förklara sig för folk har redan tagit den första meningen med en negativ syn. Man ska inte alltid heller behöva förklara sig anser jag.

Är faktiskt 23 år, även om man fortfarande kan utvecklas så är de tufft för mig att höra att så många saker är så operfekta med mig, vill bara sätta mig i ett hörn och gråta av frustration. För i dagens läge, med hur jag mår. Så vill jag hellre höra från folk att. "Vi älskar/tycker om dig för den du är" även om du har brister men de har alla. Även om jag vet innerst inne att människorna som är på mig om de här vill mitt bästa, så ska ni veta att jag blir helt förkrossad, mitt psyke klarar inte av de här.

Är redan så osäker på mig själv och nu blev de värre.

Men älskar er alla ändå för jag vet att ni vill mitt bästa.

Ha de så bra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback